tisdag 28 maj 2013

Resultat från Hundlöpet

Persondata detaljer

Person

NamnPersson, Eva (SWE)
HundnamnSpooky
Startnummer79
HundrasBlandras

Totalt

Plac. (M/K)93
Plac. (Totalt)113
Totaltid (Netto)00:48:24

Mellantider

SplitTidSträcktid
Mål00:48:2448:24
Trodde det gick långsammare! Jag är nöjd. Nästa år ska jag vara ännu mera förberedd. Vi måste klara av att springa även om det är varmt. Jag har redan börjat fundera på upplägget till hundlöpet 2014. Är det varmt ska jag duscha Spooky ordentligt innan start, Dessutom ska jag ha med en vattenflaska under loppet så vi kan få vatten inte bara vid vätskekontrollen. 



söndag 26 maj 2013

Hundlöpet 2013

Idag sprang jag och Spooky vårt första hundlöp. Trots att starten var redan kl.10 på förmiddagen var det riktigt varmt ute. Jag insåg att det inte skulle bli någon kanontid för vår del eftersom både jag och min hund föredrar svalare väder, varför inte lite regn också? Nåja, vädret kan vi inte råda över så det är  bara att gilla läget, tänkte jag och la upp taktiken därefter. Spooky var väldigt taggad innan loppet och jag bestämde mig för att låta honom springa av sig den första biten. Därefter skulle vi ta det lugnt för att sedan öka tempot de sista två kilometerna.

Hur blev det då? Ja, Spooky var riktigt het. Jag gjorde missen att starta långt bak och det gjorde att jag fick hålla in min ivriga, 46 kg tunga hund den första biten. Spooky var frustrerad och ville fram och det var en lättnad för oss båda när hund- och folkhopen tunnats ut och Spooky fick möjlighet att springa i sin takt. Efter en stund blev min hund lugnare och vi kunde dra ner på tempot. Vi övergick till rask promenad istället, som vid 2 km övergick till långsamt gående. Vid 3 km var det vätskekontroll i skuggan. Vi drack och pustade ut i skuggan och nu var det dags att höja tempot.

Vi joggade iväg lugnt och sansat tills min varma hund fick syn på en lerpöl. Den såg skön ut tycktes han tänka och kastade sig ner i gyttjan. Där låg han och svalkade sig en liten stund och sedan var han redo att springa vidare. När jag hörde högtalarna vid målområdet började jag peppa Spooky genom att säga att vi snart är framme hos husse. Vid ordet husse lyssnade Spooky och blev taggad. In mot mål hade vi bra fart. Det visade sig att husse stod en bit innan mål och hejade på oss - vilket innebar att vår älskade hund kände sig färdig med löpningen för idag. Där var ju husse! Jag fick dock med Spooky, om än något motvillig, över mållinjen och vårt första hundlöp var avklarat.

I skrivande stund vet jag inte den exakta tiden, men jag var inte sist i alla fall. Nu har vi en trött hund som ligger utslagen och snarkar och en trött matte med sträckt ljumske. Jag känner mig mycket nöjd med vår insats. Vi tog oss runt i värmen och nu har vi gjort oss förtjänta av lite vila. Men snart ska jag vara igång igen, för jag har ju kommit på att det där med att röra på sig det är faktiskt inte så dumt.

En förväntansfull hund på väg till Skatås och Hundlöpet Göteborg

Vinnande dam i motionsklassen 5 km
(Det blev alltså inte jag och Spooky ifall nu någon hade trott det)


Full fart mot mål

















fredag 24 maj 2013

Vårda språket

Veckorna går fort. Tyckte nyss det var måndag och nu är det alltså fredag. Veckan har varit lugn. Jag har färdigställt den dekorerade lådan och tillverkat en "svärburk" . Den sistnämnda har jag gjort av en plastburk som jag målat och ritat svordoms-symboler på. Mina döttrar vill ha en sådan för att i god tid stävja ett eventuellt ovårdat språk hos sina små. Det gäller att mormor har med sig växelpengar när hon är på besök, ifall en liten svordom hoppar ut.





Jag har många gånger frågat mig själv om jag blivit känsligare med åren eller om det faktiskt är så att fula ord har blivit ett naturligt inslag i vår kommunikation? Jag var på en fotbollsmatch för några år sedan. Jag hamnade lite för nära hemmaklacken och flyttade mig en bit ifrån för att slippa höra slagorden skalla. Då hamnade jag intill en liten kille och (förmodligen) hans far. När domaren blåste av för något blev den lille killen arg. Han kallade domaren för en kvinnlig kroppsdel bland annat. Smått chockad tittade jag på fadern och förväntade mig att han skulle tillrättavisa sin son - men icke! Han lät precis likadant som den lille... Vad gör man då? 

Nu var detta förhoppningsvis ett extremfall men visst förekommer det lite för ofta. Det är inte längre endast de gamla hederliga svordomarna som hörs, nu har även könsorden sällat sig till denna skara av ord som är typiska för ett ovårdat språk. Hur mycket ska vi acceptera och vad kan vi göra åt det hela? Ja, ett sätt är kanske som Labans och Teklas föräldrar gör, skaffar en burk där fula ord bestraffas med böter. Då har man i alla fall tydligt visat sin ståndpunkt - i vårt hem vill vi att det talas ett vårdat språk, i annat fall blir det böter. Och det gäller alla, även en mormor som inte hinner stoppa den svordom som slipper ut när hon glömt något, eller när hon slår sig. För vill vi att våra små ska lära sig ett vårdat språk så får vi vuxna gå före med gott exempel.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll!



onsdag 22 maj 2013

En ros blir till

Här följer en beskrivning på hur jag gör rosor. I det här fallet använder jag lufttorkande lera men det går naturligtvis bra med vilken lera som helst. Prova även att göra marsipanrosor på samma sätt. Lycka till!



De färdiga rosorna målade jag med nagellack




När färgen torkat fick rosorna pryda min trälåda jag köpt på loppis.









måndag 20 maj 2013

Ljuvliga måndag

I dag tog jag och hunden en rask promenad innan frukost. Jag tycker det är bästa tiden att motionera på, framför allt är det oftast svalt vid den tidpunkten. En annan fördel med att motionera innan frukost är att jag blir hungrig då och kan äta en rejäl frukost när jag sedan kommer in.

Jag har haft en del problem med små skador varje gång jag joggat. Det gör att jag håller mig till promenad och cykling tills det är dags för hundlöpet på söndag.

Jag har kämpat med min kaloriräkning och rört på mig, men mina kilon vill inte minska. När jag googlade på det insåg jag att jag antagligen ätit för lite... och då vill  inte kroppen släppa kilon ifrån sig. Dessutom ska man äta fett på morgonen, också för förbränningens skull... Jag borde kontakta en dietist om det ska bli rätt och en bra balans mellan intag och motion.

Idag har det blivit en hel del pysslande. Dels har jag målat en tidigare röd ram - numera är den svart, dels håller jag på att tillverka rosor i lera. Dessa ska vara som dekoration på ett loppisfynd jag vitmålat.







lördag 18 maj 2013

tisdag 14 maj 2013

Balkongodling

Har man ingen trädgård får man väl använda balkongen, tänkte jag. Det är ju så roligt att så och skörda egna grönsaker - men det där med att rensa ogräs och gallra brukar vara lite segare. Vi beslöt oss för att göra vår lilla balkong till en trivsam oas. Redan till påsken var vi igång med att städa och möblera den.

Inomhus började vi sätta fröer i vårt lilla mini-växthus. Basilika, oregano, smultron, tomater och paprika fick samsas i detta.


Efter ett tag såg vi att många frön tog sig. Jag har en förmåga att överdosera när jag sår, för jag är rädd att de inte ska ta sig. Basilikan rusade iväg och behövdes snabbt delas på.


Nu idag har paprikaplantorna och tomaterna fått egna krukor. Basilikan och oreganon har delats på. De små, ynkliga smultronplantorna har planterats om i en gammal korg. De sistnämnda har jag inte så höga förhoppningar om. De ser lite för taniga ut så om det blir smultron blir det en angenäm överraskning.

Basilika och oregano växer i den lilla odlingsbänken
och  paprikan växer i de röda krukorna
I korgen växer de stackars smultronen, i krukorna tomater
och i den vita blomlådan på golvet växer de plantor som blivit över,
alltså en massa basilika bl.a.
Än så länge växer bara så´nt som vi kommer att kunna äta framöver.

Det som är kvar att göra på balkongen är att plantera blommor och någon växt som klättrar uppför spaljén, sedan är vi klara med vår lilla oas.


söndag 12 maj 2013

Långa bollar...

Idag har jag och Spooky gått hundpromenad vid Mölndals hundsällskaps stuga. Det var ett behagligt väder att vandra i. Det var väl närmare 20 hundar som sprang omkring i skogen. Spooky har alldeles för mycket jakt i sig så han får allt gå kopplad. Men han verkar lika nöjd för det. Efter fikat tränade vi lite och då fick minsann Spooky springa lös på det inhägnade träningsområdet.

Efter lunch har jag och maken slagit en hink. Ja visst låter det konstigt? Slå en hink... Innan jag började spela golf hade jag mina fördomar klara. Golf var snobbsporten där spelare svängde sig med fåniga termer som det tidigare nämnda, slå en hink. För den oinvigde kan det tyckas mycket märkligt att vuxna människor ska slå iväg hinkar! Vad ska det vara bra för? Och hur står människorna sedan?! De svankar med ryggen och putar ut med rumpan... Aldrig i livet att jag skulle få för mig att börja med denna överklassport.

Så mötte jag min kärlek. Och han spelade golf... Jag minns första gången jag gick med under en golfrunda. Jag var väldigt nervös för jag visste att jag skulle vara tvungen att vara tyst och inte störa spelarna. Det skulle inte bli lätt. I den boll Glenn spelade var det två killar vi inte kände (ja, boll är alltså den grupp som tillsammans slår sina egna bollar mot ett bestämt mål - närmare bestämt hålets hål. Banan består av (vanligtvis) 18 hål. Och då kallar man hela vägen från utslagsplats till hålets hål för hål...) Nåja, när en av spelarna så skulle slå sin boll från tee (utslagsplatsen) så ställde han sig så där som jag tyckte såg så överdrivet ut. Jag hade enormt svårt att inte börja skratta men lyckades hålla tyst.

Jag gick med och lyssnade och lärde. Det var dogleg och birdie och bunker och fairway och green och... ja massor med nya begrepp jag inte begrep. Något jag visste var i alla fall att jag absolut inte fick röra bollen. Det behövde jag inte vara hjärnkirurg för att begripa. Men det var jobbigt att tiga och att vara lugn och sansad så länge. När så min Glenn hade slagit bort sin boll hjälpte jag till att leta. Jag fann bollen där den låg ovanför en bunker. Jag vinkade till mig Glenn och nu hade jag varit lugn alldeles för länge så jag sa: "Jag hittade den i sandhålet men det verkade så svårt att spela den därifrån så jag lyfte upp den" Det var nu jag insåg att det fanns en regel till, man skojar inte om sådana allvarliga saker. När jag såg Glenns förskrämda min skyndade jag mig att berätta att jag bara sa så, jag hade inte rört den.

I min ungdom spelade jag mycket minigolf och tävlade t o m lite så jag tänkte att jag kan nog bli riktigt bra på golf också. Och det kunde jag ju inte. Vi spelade en hel del på pay- and playbanor där man inte behöver ha grönt kort för att spela. Jag började inse att golf kan man spela utan att vara rik. Det är upp till en själv vad man gör det till. Klubbor går att köpa begagnat, bekväma kläder med fickor har jag även i vanliga fall. Golfskor kan vara bra att ha och jag köpte mina på rea. De var inte dyrare än ett par rejäla joggingskor. På Gekås i Ullared köpte jag billiga handskar. Det som kan bli lite dyrt är golfbollarna, men de kan man önska sig i julklapp. Bollarna har en förmåga att försvinna under spelets gång nämligen. Att bli medlem i en klubb kan visserligen kosta en del, men alla prisklasser finns. Jag har varit medlem i Myra golfklubb men är för tillfället klubblös. Spooky tar mycket tid och jag vill  inte ha med honom när jag spelar. Han går fint men min mardröm är att han kommer springande upp på greenen, jagandes en hare med min golfbag efter sig och bagen river upp stora märken i greenen och jag blir utslängd från golfbanan och jag får betala skadestånd och sedan stå där med skammen och min stackars man kan inte heller spela kvar där för det pratas om spektaklet bakom ryggen på honom om vilken fru han har som inte har pli på sin hund och ändå släpar med sig jycken till golfbanan. Det är jag rädd för.

Men tillbaka till idag. Vi åkte alltså till World of golf och slog en hink. Jag hade bara två klubbor med mig och nu skulle vi alltså öva på att slå boll efter boll.
Eftersom jag inte hade några förväntningar eller krav på mig så slog jag många bra slag. Visserligen drog de lite åt höger men jag gjorde flera bra bollträffar. Det är något märkligt som sker med mig när det gäller golf. Jag skäms! Jag tycker att jag är dålig, att jag inte träffar bollen rätt, att jag vrider kroppen fel, att jag t o m missar bollen...och inte slår jag långt heller. Listan kan göras lång på alla mina fel och brister. Jag har grönt kort, jag har klarat att spela upp, jag är nybörjare och behöver inte skämmas. Lika förbenat så gör jag det. Jag vill inte gärna slå en hink för folk kan se hur dålig jag är. Ute på banan är jag mer osynlig, om nu inte man får vänta och folk kommer ifatt mig. Då får jag hjärtklappning och röda kinder, muntorrhet och svettningar, illamående och... Det är helt enkelt fruktansvärt.

Varför jag känner så är för mig en gåta. Jag är usel på att bowla men det gör jag utan att skämmas. Jag spelar minigolf utan vidare resultat, utan att skämmas. Kan det helt enkelt vara så att mina tidigare fördomar gör att jag inte tycker att jag passar som golfspelare? Att mina egna hjärnspöken bromsar min utveckling genom att tala om för mig att jag inte har på en golfbana att göra?

Vad som är orsaken spelar egentligen inte någon roll. Jag gillar att spela golf. Det är svårt, men alldeles, alldeles underbart skoj. Jag får helt enkelt ändra min taktik när det gäller golfen. I stället för att smyga ut klockan 6 en söndagsmorgon för att få vara ensam på banan ska jag träna mer på rangen och slå dessa hemska hinkar. Istället för att hålla tummarna att jag inte hamnar i bunkern ska jag träna bunkerslag. Puttarna ska tränas på övningsområdet, inte under spelets gång. Inspel lika så. Men först och främst ska jag träna mig mentalt. Varje dag ska jag säga till mig själv: "Jag kan slå en hink, jag är inte rädd". Med dessa nya träningsgrepp kommer golfen att bli mycket roligare. Och vem vet, en vacker dag kanske jag håller tummarna att jag ska hamna i bunkern - för jag är ju så himla bra på bunkerslag!

Så här ska det INTE se ut, men det gör inget, för jag är nybörjare!

fredag 10 maj 2013

Lilla snigel...


Trots att jag inte kom i säng förrän halvett i natt så vaknade jag klockan 6 med spring i benen. Det är inte var morgon det händer så det var bäst att fånga tillfället tänkte jag. En något morgontrött hund fick äran att bli min joggarkompis. Ute var det visserligen varmt, men regnet hängde i luften. Det var dock inget som hindrade mig. Att det hade regnat rikligt kändes så fort jag klev ut på gräsmattan och skorna började sörpla i sig vatten, men det var inget att hänga läpp för.

Eftersom jag är stel på morgonen började vi med en rask promenad. Den blöta, asfalterade vägen invaderades av små sniglar (eller heter det snäckor när de har hus..:). Det gällde att hålla tungan rätt i munnen när jag raskt promenerade gatan fram. Jag ville absolut inte trampa på någon snigel.

Om man är uppvuxen på västkusten kanske man inte tycker det är hela världen om en eller annan snigel får sätta livet till. Jag har ju lärt mig, efter jag blivit göteborgare, att man kan krossa snäckskalet och sedan använda själva innandömet till lockbete för krabbor. Jag kan tycka att det är kul med krabbfiske, men inte på bekostnad av att jag måste kvadda husen för de arma djuren...

Det här kan tyckas vara lite dubbelmoral, för vem kan med berått mod spetsa en daggmask på en metkrok? Jo, det kan jag. Det har jag lärt mig sedan barnsben. Samma jag kan även med ett lätt knyck ta död på en fångad fisk - det lärde jag mig i samma veva som jag blev maskmördare. Ändå kan jag tycka att snäckkrossande snigeldråp är mycket värre - även om förnuftet säger att det är samma sak. 

Jag minns en gång när min lillebror hade en kompis med på besök till oss ute på landet. Kompisen roade sig med att, med hjälp av en sten, krossa snäckor. Jag blev rasande på det stackars barnet och skällde ut honom efter noter. Det är inte förrän på senare år som jag insett att pojken antagligen hade varit på västkusten och fiskat krabbor... Det är säkert trettio år sedan jag gav den, förmodligen, oskyldige pojken ett verbalt kok stryk. Jag hoppas att han inte fick bestående men av detta och att han även fortsättningsvis vågade sig på att fiska krabbor.

Av det här kan man väl ta lärdom att det som är naturligt och tillåtet för mig, kanske inte är naturligt och tillåtet för dig. Vi har olika bakgrund och olika uppfostran och så länge vi håller oss inom lagens långa arm får vi lov att vara olika.

Ja, en hel del tankar hann jag med under min träningsrunda. Jag joggade mer än hälften av de 53 minuter vi var ute. Vi kan väl kalla det intervallträning det jag håller på med? Jag springer tills jag blir trött och sedan går jag någon eller några minuter, därefter joggar jag igen. Det om nå´t måste väl kallas intervallträning?

Vägen låg öde och tom...

...men långt bort i fjärran betade två hästar












Efter 53 minuter var vi tillbaka vid torpet




torsdag 9 maj 2013

Loppis

I Östergötland, i det lilla samhället Fornåsa (mellan Motala Och Linköping) finns ett stort loppis. Detta loppis ryms i flera byggnader och du hittar allt möjligt här. Trots den otroliga mängd varor som finns har ägaren väldigt god pejl på vad han har inne. Jag var på jakt efter en smal, hög hylla att ha i torpet. Men denna gång fick jag inget napp. Maken däremot, hittade flera filmer som föll honom i smaken.


Möbler, kläder, porslin, tavlor... Ja allt möjligt och omöjligt finns för den loppiskund som stannar till för att handla. Varje gång jag varit här har jag tänkt att jag ska ha riktigt gott om tid nästa gång för det finns så otroligt mycket att titta på. 



Det här kan kanske bli ett utflyktsmål i sommar? Men som sagt var, se till att ha gott om tid på dig så du hinner utforska hela loppiset.




Dopfotografen

Idag har barnbarnet Tekla döpts. Jag fick det stora förtroendet att sköta fotograferingen. Det var väl inget problem i dagens digitalkamerasamhälle - det är ju bara att knäppa så mycket man orkar. De kort som inte blir bra slängs lätt i den digitala papperskorgen. Tyvärr blev fotandet för min egen skull lidande så nu hoppas jag att några av alla bilder jag knäppt kommer mig tillhanda. Jag har förresten aldrig tidigare varit med om att jag knäppt så fort och så mycket att kameran signalerat "Buzy!". Det hände mig vid ett flertal tillfällen inne i kyrkan, då jag tog många kort efter varandra. Det var precis som om kameran var tvungen att hämta andan innan jag kunde fortsätta plåta.

God mat serverades på kalaset och jag insåg att jag inte skulle kunna räkna kalorier idag. Jag tog till och med en tårtbit till kaffet. Eftersom det ändå var kört delade jag och maken på en pizza till kvällen. Det är bara att ta nya tag i morgon.

En förväntansfull Spooky utanför pizzerian

måndag 6 maj 2013

Grillpremiär

Vi kom till torpet igår och trots att solen sken var det ganska kallt i vinden. Vi hade grillpremiär på kvällen men valde att sitta inomhus på grund av blåsten. Här kommer några utomhusbilder från torpet.









Idag kom den, årets hittills varmaste dag. Dessutom har det inte blåst så mycket idag. Maj är nog en av de bästa månaderna på året. Det börjar växa och gro. Insekterna börjar vakna till liv men myggor och andra mindre trevliga kryp har inte kommit igång ännu.

Jag tillbringade dagen med barn- och barnbarn. Vi var ute och pysslade med lite av varje.  Nu i kväll målar maken huset och jag sitter ute med min dator. Jag ska avlösa maken när han målat så långt ner att jag inte behöver stå på en stege. Jag är lite för klumpig för att stå och balansera på en stege och samtidigt måla färg där färg ska målas.


Döttrarnas höns tycktes njuta av sommarvärmen

Här sågas det och sås










fredag 3 maj 2013

Dopkortet



Så här blev det färdiga dopkortet.




Dopkort

Det drar ihop sig till dop igen och jag håller på att tillverka ett dopkort. Jag hittade en mall på en barnvagn i Panduros webbkatalog. Egentligen är det meningen att vagnen ska vikas och bli en 3-D modell, men jag har valt att använda den som en dekoration på ett dopkort. Du hittar mallen här:
http://www.pandurohobby.se/~/media/Item%20Media/PDF/VL/vagn_s105_H11.ashx





Förutom dopkortet håller jag på med masstillverkning av fjärilar. Dessa ska vara med på dopet som bordsdekorationer. Mallen hittade jag på Miss Cutiepies sida:

http://misscutiepiegoes80s.blogspot.se/2009/01/gr-dina-egna-fjrilar.html



torsdag 2 maj 2013

Nya regler för resa med hund till Norge


Följande information är från SKK:s sida den 21 mars i år:
Från och med 1 maj gäller samma regler för införsel av hund från Sverige till Norge som för övriga EU-länder. Det innebär att avmaskning mot rävens dvärgbandmask måste utföras av veterinär och dokumenteras i hundens pass.
Att Norge ändrar reglerna för införsel av hund beror på att EU nu jämställer Sverige med övriga EU-länder eftersom rävens dvärgbandmask anses etablerad i landet. För hundägare som reser mellan Norge och Sverige innebär de nya reglerna att hunden måste vara id-märkt och ha ett hundpass där veterinären ska styrka behandling mot rävens dvärgbandmask. http://www.skk.se/nyheter/2013/3/nya-regler-for-hundresor-till-norge/



Min reflektion: När vi tidigare har besökt Norge med hund har jag förvånats över att jag som hundägare själv ska intyga att hunden varit avmaskad - gör verkligen alla det? Tidigare har det alltså gått att skriva ut intyget från nätet, själv ombesörja avmaskningen och alltså även skriva på intyget själv. Visst har det varit smidigt men man kan inte vara säker på att hunden verkligen är avmaskad. Nu blir det lite mer jobb för dig som hundägare och även en större kostnad inför Norgeresan. Men å andra sidan så har norrmännen förstått att reglerna behövdes skärpas till för att, så långt det är möjligt, förhindra dvärgbandmaskens intåg i landet. 
Det är beklagligt att vi fått in denna parasit. Det känns inte längre lockande att ta en näve blåbär och stoppa direkt in i munnen längre eftersom dvärgbandmasken kan vara farlig för oss människor. Enligt smittskyddsinstitutet är dock risken inte så stor att människan smittas.