Rapport från ridlektion

I torsdags var jag ju och red i en annan grupp än nybörjargruppen jag vanligtvis rider i. Det var stor skillnad vill jag lova. I nybörjargruppen skrittar vi mycket och travar en del. De som vill får även galoppera lite.

I torsdagsgruppen skrittade vi lite och travade och galopperade massor. Vi travade över bommar, galopperade över dem. Det var skänkelvikning och bakdelsvändning. Dessutom höll vi på i 60 minuter! Gissa om en otränad, överviktig tant som jag hade svårt att hänga med i tempot.
Sista 15 - 20 minuterna var mina ben som spagetti (nu förstår jag vad som menas med det uttrycket ). De skor jag lånat glappade på foten och jag höll på tappa dem. Det hade varit pinsamt om skorna flugit iväg. Jag vrickade foten när vi seglade över det decimeterhöga hindret.

Jag måste träna upp min kondition och smidighet hemma. Jag tar mig nästan inte upp på hästen fast jag har pall. I torsdags fastnade mitt ben när jag var halvvägs upp i sadeln. Jag lyckades kränga mig upp men först råkade jag slänga foten på hästens kors. Tack och lov var hästen tålig och stod helt stilla medan jag kravlade omkring på honom.

Jag har inhandlat en säkerhetsväst eftersom ridskolans västar inte passar mig. Nu har jag en egen som inte passar mig heller men jag räknar med att smalna av lite. Konstigt att jag tycks vara den enda som är kort och tjock eftersom det inte finns västar som passar mig... Kan det vara så att vi runda inte behöver väst egentligen? Vi har inbyggd airbag i form av bilringar kanske?

En annan sak som jag också inhandlat är ridskor och chaps. Jag vill inte riskera att skorna flyger omkring i ridhuset. Nu, i skrivande stund, ligger jag på soffan med mina, något tighta ridbyxor, mina jodhpur ( eller hur det nu stavas ) samt mina chaps i hopp om att töja ut dessa så de blir lite bekvämare. Egentligen borde jag ha västen på mig också men den är så obekväm så jag har ingen lust att ha den i onödan. När jag blir smal kommer den att passa bättre. För det kommer jag väl att bli, hoppas jag.