Mor Evas blogg: Hundlöpet 2013

Idag sprang jag och Spooky vårt första hundlöp. Trots att starten var redan kl.10 på förmiddagen var det riktigt varmt ute. Jag insåg att det inte skulle bli någon kanontid för vår del eftersom både jag och min hund föredrar svalare väder, varför inte lite regn också? Nåja, vädret kan vi inte råda över så det är bara att gilla läget, tänkte jag och la upp taktiken därefter. Spooky var väldigt taggad innan loppet och jag bestämde mig för att låta honom springa av sig den första biten. Därefter skulle vi ta det lugnt för att sedan öka tempot de sista två kilometerna.

Hur blev det då? Ja, Spooky var riktigt het. Jag gjorde missen att starta långt bak och det gjorde att jag fick hålla in min ivriga, 46 kg tunga hund den första biten. Spooky var frustrerad och ville fram och det var en lättnad för oss båda när hund- och folkhopen tunnats ut och Spooky fick möjlighet att springa i sin takt. Efter en stund blev min hund lugnare och vi kunde dra ner på tempot. Vi övergick till rask promenad istället, som vid 2 km övergick till långsamt gående. Vid 3 km var det vätskekontroll i skuggan. Vi drack och pustade ut i skuggan och nu var det dags att höja tempot.

Vi joggade iväg lugnt och sansat tills min varma hund fick syn på en lerpöl. Den såg skön ut tycktes han tänka och kastade sig ner i gyttjan. Där låg han och svalkade sig en liten stund och sedan var han redo att springa vidare. När jag hörde högtalarna vid målområdet började jag peppa Spooky genom att säga att vi snart är framme hos husse. Vid ordet husse lyssnade Spooky och blev taggad. In mot mål hade vi bra fart. Det visade sig att husse stod en bit innan mål och hejade på oss - vilket innebar att vår älskade hund kände sig färdig med löpningen för idag. Där var ju husse! Jag fick dock med Spooky, om än något motvillig, över mållinjen och vårt första hundlöp var avklarat.

I skrivande stund vet jag inte den exakta tiden, men jag var inte sist i alla fall. Nu har vi en trött hund som ligger utslagen och snarkar och en trött matte med sträckt ljumske. Jag känner mig mycket nöjd med vår insats. Vi tog oss runt i värmen och nu har vi gjort oss förtjänta av lite vila. Men snart ska jag vara igång igen, för jag har ju kommit på att det där med att röra på sig det är faktiskt inte så dumt.