Lilla snigel...

Trots att jag inte kom i säng förrän halvett i natt så vaknade jag klockan 6 med spring i benen. Det är inte var morgon det händer så det var bäst att fånga tillfället tänkte jag. En något morgontrött hund fick äran att bli min joggarkompis. Ute var det visserligen varmt, men regnet hängde i luften. Det var dock inget som hindrade mig. Att det hade regnat rikligt kändes så fort jag klev ut på gräsmattan och skorna började sörpla i sig vatten, men det var inget att hänga läpp för.

Eftersom jag är stel på morgonen började vi med en rask promenad. Den blöta, asfalterade vägen invaderades av små sniglar (eller heter det snäckor när de har hus..:). Det gällde att hålla tungan rätt i munnen när jag raskt promenerade gatan fram. Jag ville absolut inte trampa på någon snigel.

Om man är uppvuxen på västkusten kanske man inte tycker det är hela världen om en eller annan snigel får sätta livet till. Jag har ju lärt mig, efter jag blivit göteborgare, att man kan krossa snäckskalet och sedan använda själva innandömet till lockbete för krabbor. Jag kan tycka att det är kul med krabbfiske, men inte på bekostnad av att jag måste kvadda husen för de arma djuren...

Det här kan tyckas vara lite dubbelmoral, för vem kan med berått mod spetsa en daggmask på en metkrok? Jo, det kan jag. Det har jag lärt mig sedan barnsben. Samma jag kan även med ett lätt knyck ta död på en fångad fisk - det lärde jag mig i samma veva som jag blev maskmördare. Ändå kan jag tycka att snäckkrossande snigeldråp är mycket värre - även om förnuftet säger att det är samma sak. 

Jag minns en gång när min lillebror hade en kompis med på besök till oss ute på landet. Kompisen roade sig med att, med hjälp av en sten, krossa snäckor. Jag blev rasande på det stackars barnet och skällde ut honom efter noter. Det är inte förrän på senare år som jag insett att pojken antagligen hade varit på västkusten och fiskat krabbor... Det är säkert trettio år sedan jag gav den, förmodligen, oskyldige pojken ett verbalt kok stryk. Jag hoppas att han inte fick bestående men av detta och att han även fortsättningsvis vågade sig på att fiska krabbor.

Av det här kan man väl ta lärdom att det som är naturligt och tillåtet för mig, kanske inte är naturligt och tillåtet för dig. Vi har olika bakgrund och olika uppfostran och så länge vi håller oss inom lagens långa arm får vi lov att vara olika.

Ja, en hel del tankar hann jag med under min träningsrunda. Jag joggade mer än hälften av de 53 minuter vi var ute. Vi kan väl kalla det intervallträning det jag håller på med? Jag springer tills jag blir trött och sedan går jag någon eller några minuter, därefter joggar jag igen. Det om nå´t måste väl kallas intervallträning?

Vägen låg öde och tom...

...men långt bort i fjärran betade två hästar

Efter 53 minuter var vi tillbaka vid torpet